För snart är alla gamla arenor ett minne blott. Och självklart vill jag se en ombyggnation av Rambergsvallen. Precis lika mycket som alla andra.Men jag kommer sakna dagens arena. Precis lika mycket som jag saknar Gamla, Gamla Ullevi. De äldre arenorna hade, har en charm, hjärta och närhet till spelet som de nya aldrig kommer få.
Korv med bröd ersätts snart med filé och klyftpotatis. Kaffet ersätts mot starköl eller om du är vip, ett glas vin. Närheten till planen ersätts med avstånd och fler vakter. Träläktarna ersätts av plast och betong. Det blir lite mer opersonligt, lite mer plastigt, lite mer lyxigt, lite mer främmande. Kan bli svårt att känna hjärtat i en ny arena.
Jag var ju på Swedbank Stadion och såg genrepet. Mina medresenärer höjde arenan till skyarna, sa att den var absolut Sveriges finaste. Jag fick ingen känsla alls där inne, den var lika mycket plast som arenan i Borås. Lika anonym. Den som andra nya arenor, saknar just hjärta.
Detta är min känsla.
Rambergsvallen är som ett andra hem, vi är många där som känner varandra. Man hälsar på folk till höger och vänster. Man vet att det är damlaget som står i kioskerna, supporters ställer upp och säljer souvenirerna. Det skojas och man är som en enda stor familj. Gubbarna i kassorna är personliga och tjatar på de också. Spelarnas familjer, nära och kära går fram efter matcherna och får tala med sina män, pappor, bröder, söner what ever.
Jag vill ha ett nytt Rambergsvallen men jag kommer sörja när det gamla går i graven. För då tror jag även att närheten och mycket av värmen och gemenskapen försvinner.
Hoppas de tar in så lite plast som möjligt. Hoppas de tänker in det där med charm, närhet och gemenskap när de sitter och ritar.
Imorgon möter vi Blåvitt, en match som kan sluta hur som helst. Jag hoppas givetvis att jag går därifrån med tre poäng. Visa upp er nu killar!
Heja Häcken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar