Jag hade sällskap med tidigare ordförande, Åke Nilsson, från Rambergsvallen. Vi var rörande överens om att det vi kände under matchen var en stor frustration. Det är obegripligt, helt och hållet osannolikt att vi inte kan få in bollen med alla de chanser vi har idag. Man blir ju alldeles matt. Och nerverna låg ju helt och hållet utanför kroppen i andra då i alla fall jag trodde mellan varven att KFF skulle få ett sådant där skitmål, som de absolut inte hade varit värda. Men tack och lov hade vi ju Krickan! Äntligen utsedd som matchens lirare och den är väl odiskutabel, eller?!?
Spelar vi så här mot KFF då kör vi ju över ÖIS, eller hur...
Heja Häcken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar