Chelsea-Liverpool imorgon kväll. Mirakel har hänt tidigare men jag ställer min förväntningar lågt. För att inte dö av besvikelse. Man vilade Gerrard i helgens match och det är en signal på att man absolut inte har kastat in handduken än. Torres har ett flyt utan dess like och jag är övertygad om att de kommer kriga. Men nervöst är det.
Viktigare då, är givetvis vårt möte med IFK Göteborg på onsdag. Rambergsvallen kommer invaderas av änglar och jag funderar på om jag ska sluta upp på Sektion G. För att inte behöva känna mig som främmande i mitt eget land. Det borde kanske alla göra? ...
När man förlorar mot ett lag som BP kan man få höra att;
"Tja, losar vi mot detta lag så har vi nog f-n inte i Allsvenskan att göra"
Det kanske ligger något i det men för mig är det än viktigare att visa att vi står upp mot de s.k. topplagen. Som alla chaussar upp. Det är en värdemätare om något. Mot Malmö hade vi inga som helst problem med detta, vi hade problem med en linjedomare och vi hade problem med att sätta våra chanser. Ett oavgjort resultat i den matchen hade varit rättvist. Punkt.
I matchen mot Blåvitt kommer vi kriga, det ligger så otroligt mycket prestige i den matchen. Jag som nu har följt min son i 12 år vet detta med säkerhet. Hans lag må ha spelat kasst match efter match, men när de mött Blåvitt har de höjt sig flera nivåer. Det är samma sak med alla derbyn. Det skulle förvåna mig mycket om Blåvitt kör över oss, som så många tror nu efter deras 6-0 mot DIF.
Våra gulsvarta hjältar behöver oss onsdag kväll! Jag skulle sitta här och ljuga om jag sa att jag inte är orolig. Veckan som kommer kan bli magisk men den kan också bli ett helvete. Jag själv kan inte göra mer än att skrika mig hes, försöka bära fram killarna.
Det blir svårt att göra det framför tv'n imorgon när mitt kära Liverpool ger vad de kan på Stamford Bridge.
Det blir dock enkelt att ge allt vad jag kan på onsdag, på Rambergsvallen.
Låt oss bära de fram tillsammans, mot våra första tre poäng!
Väl mött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar